Nu har vi klippt gräsmattan några gånger men vi klipper den aldrig innan gullvivor, tusensköna och revsuga blommat ut! Med åren har de spritt sig och får gräsmattan att se ut som en sommaräng mitt bland villorna. En sommaräng såsom den skulle kunna sett ut på en vall, dit man släppt korna efter första slåttern. Annars brukar sommarängar bli vackrast på mager och torr mark, men i vår gräsmatta är leran tjock och näringsrik på sina ställen, inte alls den magra ängsmark som man läst om ska vara förutsättningen för en vacker äng.

I vår trädgård har det liksom bara blivit såhär, egentligen mest därför att jag har svårt att rensa bort det som trivs och som självmant slår sig ner. Vill man känna sig genuin och historiskt korrekt i sina ängsambitioner, får man låssas att det är just en vall som kreaturen gödslat och gjort näringsrik. Och då befolkas ängen av de växter som trivs i näringsrik jord, gullviva, revsuga och tusensköna!