Fin och sirlig står rutan i rabatten på sensommaren. Det finns flera sorter i handeln men violrutan,  tycker jag är den vackraste. Den trivs i fuktig, mullrik jord och håller sig finast i halvskugga. Den kan bli nära två meter hög men håller sig oftare runt en och en halv meter. Blommar gör den juli – augusti och är precis på upphällningen nu.

Violrutan ska man krypa nära inpå så att man verkligen ser de underbart fint formade blommorna med de små rufsiga vaniljgula ståndarknippena som dekorativt sträcker sig en bit utanför.

Violrutan är verkligen en juvel för trädgårdens skuggigare delar!

Jag gillar alldeles speciellt mycket planteringar i vandrande skugga! Då får man excellera i olika funkior och ormbunkar, nävor och vackra marktäckare. Skuggtåliga växter har ofta stora blad, inte sällan med vackra marmorvita teckningar.

Den här planteringen är bara ett år gammal men i den fina jorden växer det med sällan skådad kraft och snart är ingen jord synlig. Och det är just precis det som är målet, att ha all jord täckt av skuggans juveler!

Här växer bland annat i framkant en vitbrokbladig vinca som inte är så vanlig. Vinca major ’Vareigata’ heter den på latin. Bladen är lite  större än på den vanliga vincan och växtsättet är lite grövre och mer upprätt. Den här vinca-sorten väljer jag ofta till skuggplanteringar! Runt fötterna breder myskmadra ut sig. En av del allra finaste marktäckarna för halvskuggiga, till skuggiga lägen.

Tidig morgon, klocka är bara halv sju. På norrsidan av huset lyser försommarsolen på planteringen. Den är lite omgjord sen i fjol. All gammal jord åkte på komposten och ett 30 cm tjockt lager med ny näringsrik jord sätter fart på växtligheten. Blodolvonet är nedklippt till fotknölarna och kommer upp med rödanlupna skott. Små barnplantor av rödbladig heuchera lyser i solen och nyplanterade benved fyller ut i framkant. Jag har lyckats hålla sniglarna på avstånd och funkians blad är orörda och hela.

Det är tyst och alldeles fantastiskt underbart! Det är är en ynnest att ha en trädgård.