Påsken är över nu påpekar vän av ordning! Men om man har tur har videkvistarna lyckats överleva och man tycker fortfarande att de små kissarna är fina i sin vas. Då kan hända underverk och små rötter bildas utmed grenen och vips har man en liten planta i stället för en gammal överlevare från påsken.

Det här med att sätta rötter i vatten är en specialité som hela salix-släktet har, det vill säga vide, sälg och pil. De lär dessutom fälla ut ett ämne i vattnet som också får andra växter i vatten att rota sig lättare. Just den här lilla blivande busken – bilden är från i fjol – har jag nu planterat. Den hade nämligen så otroligt vita och fina kissar att jag gärna vill behålla den som buske.

De små videkissarna väcker alltid känslor. Så små och sköra men ändå så tuffa när de kryper ur sina vinterskal. På påskbordet har videkvistar sin givna plats.

Vide är lätt att föröka. Bara att sticka ner i en kruka med jord. Bäst är att ta kvistar på tidiga våren, då rotar de sig allra bäst. Själv vill jag gärna ha vide inpå huset för att kunna plocka in kvistar till påsk. Men visst är det lika fina ute som inne?

Små fina glas att sätta kvistar och blommor i kan man inte få för många av. Den här lilla glassettet har Jonas Wagell ritat för Design House. Precis lagom stora för lite påskpyssel. Videkvistar och våreld. För att jorden inte ska synas har jag lindat spansk mossa runt jordklumpen. Kanderade chokladägg i vitt och gult blev fint till.