Oskarshamn var i gamla tider en by sm hette Döderhultsvik, ett vackert namn. Sen döptes byn som vlev stad efter kung Oskar den förste, känd för att han ville att Sverige skulle delta i Krimkriget på 1850-talet för att ta revansch mot ryssarna efter förlusten av Finland.
Jag minns Oskarshamn från sommaren 1948, tiden går. Jag kom med en lastångare från Rönnskär, nära Skellefteå och Boliden, solsken över Östersjön. Vi fick lots vid Furön. Nu diskuteras kärnkraftverket, då lossade vi svavelkis vid Kopparverkshamnen. Svavelpulvret stank men cheferna sa att det var nyttigt för lungorna.
Det var en förfärlig last, gröngult pulver. Hur myciket vi än stängde dörrar och ventiler så smög sig denna fördömda svavelkis in och la sig på borddukar och kuddar.
Det var skönt att komma till sjöss igen, frisk luft, och allting gjordes rent, däck och överbyggnader spolades.
Vi gick till Gdansk och lastade kol, destinerade till Frankrike. Kol var trots allt bättre än svavelkis.