I religionsdebatter säger ateister och agnostiker ofta att de visserligen inte är troende men att de respekterar de kristna. I fråga om islam är det svårare att veta vad diverse debattörer respekterar.
Ordet ”respektera” är vagt och mångtydigt. Man kunde åtminstone som hastigast göra en enkel distinktion: det bör vara skillnad mellan att respektera personer och att respektera åsikter.
De flesta av oss respekterar säkert personer som har andra uppfattningar än vi själva. Det är en grundläggande demokratisk idé om tolerans.
Men det är naturligt och såväl nödvändigt som moraliskt att vi avvisar vissa uppfattningar, idéer och ideologier som icke-respektabla.
Denna såvitt jag kan se enkla men ofta försummade distinktion kan tillämpas i debatter om islam och muslimer. Den är precis lika relevant när det gäller kristen tro och judisk ortodoxi. Den fundamentala idén i de monoteistiska trosföreställningar är ju att alla religioner utom en är falska.
Jag växte upp när barnen skulle proppas fulla med uppenbara lögner, t ex myter om underverk, uppväckande av döda, den obefläckade avlelsen, utfordrande av 5000 personer med två kornbröd och tre fiskar (eller om det var tvärtom), Jesus himmelsfärd och framgångsrikt åberopande av Gud för att segra i fältslag och krig. Från sjuårsåldern och gradvis med åren ansåg jag att hela rasket var en hop lögner, tusenåriga vandringhistorier från öknen berättade av analfabeter, likartade i de tre monoteistiska religonerna.
Då uppstod frågan om respekt, för vad?