Jag har aldrig förstått det roliga med Tage Danielssons berömda monolog om sannolikheter. Den riktar sig mot försvarare av kärnkraft och var ett inslag i agitationen för linje tre för 30 år sedan. Poängen är ju att det osannolika kan inträffa. Men det vet alla som vet något om sannolikhetskalkyl. Om sannolikheten t ex är 10 procent för att en händelse av viss typ ska inträffa då kommer detta också att ske och det blir alltmer exakt desto längre serien av likartade händelse är. Detta kallas ibland ”de stora talens lag” och alltsamman var känt redan av de gamla grekerna. Sannolikhetskalkyler utarbetades sedan främst av franska matematiker och filosofer under upplysnbingstiden vid slutet av 1700-talet och naturligtvis än mer därefter. Men varför anses sådana självklarheter roliga? Det roliga bygger ju bara på okunnighet om sannolikhetskalkyl. För övrigt anser jag Hasse och Tage vara min generations främsta humorister, därtill kunniga med akademisk bakgrund.