Det västerländska språk som handlar om konflikten Israel-Palestina är systematiskt dubbeltydigt.
Det sägs t ex ständigt att Israel är en demokrati och den enda i regionen. Men israel är en militär ockupationsmakt som bedriver apartheid-politik och etnisk rensning. Palestinier under Israels maktutövning har i praktiken inga möjligheter att påverka de lagar som tillämpas mot dem.
Det sägs om och om igen att Israel har rätt att försvara sig. Det verkar då som om palestinieerna inte har någon sådan rätt. Ändå är det palestinierna som i strid med internationell rätt lever under ockupation. Ockuparade folk har enligt gällande internationell rättsordning rätt att försvara sig mot ockupationen.
Ordet ”terrorist” används i västerländskt politiskt språk nästan uteslutande om araber och muslimer, däremot inte om israeliska trakasserer och övervåld mot palestinier som pågår dagligen på ockuperat område.
På motsvarande sätt används i väst termen ”säkerhet” i denna konflikt uteslutande om Israels behov. Man talar nästan aldrig om ”säkerhet” för palestinierna.
Enligt amerikansk kärnvapendoktrin bör alla kärnvapen förbjudas utom USA:s och Israels. Det är klart att många länder i världen inför detta krav undrar varför Israels kärnvapen accepteras som en odiskutabel självklarhet?
I Israel framhåller man ofta landets behov av vatten och detta är ju ett väsentligt problem i hela regionen. Men Israel stjäl hela tiden vatten från ockuperat palesinskt område och använder mångdubbelt mer per person än palestinierna får tillåtelse till.
Enligt judisk tradition är judarna Guds utvalda, mark, städer och skrifter är heliga. Men även muslimer åberopar heliga skrifter och platser.
Israel har både överlägsen militärmakt, USA och det politiska maktspråket på sin sida, en formidabel koalaition.