Sedan en tid tillbaka granskar skvallerjournalister kronprinsessans mage. Det förekommer redan att de ser något intressant. Så småningom föds väl en baby, mänskligt att döma, varvid vi kommer att läsa och se hur otroligt gullig denna baby är. Därmed har Sveriges nästa statschef utsetts. — En majoritet av svenska folket anser att detta är det lämpligaste sättet att utse någon till chef för staten. Monarkisterna kommer att konstatera hur denna fanstastiska baby uppfyller alla krav på lämplighet för sina kommande uppgifter. Och en folkmajoriteten gillar detta odemokratiska system. — Det är inte kungens eller hans lekkamraters fel att spektakel inom en bisarr överklass har offentligjorts. Han har aldrig utsetts som följd av någon konstaterad kompetens utan genom att födas. Därmed tdvingas hela familjen att leva i ett akvarium med offentlig insyn i detalj i allt vad de gör och hur deras privatliv ser ut. Det är ett grymt system. — Massor av tyska familjer var nazister men i Sverige är det drottningens som förevisas. — Det är inte heller massmediernas fel eftersom folket ivrigt efterfrågar detta skvaller. Det är helt enkelt marknadsekonomi: det som går att sälja produceras, säljs och köps. — Ska man klandra någon så är det de många som efterfågar dessa produkter. Ingen aldrig så republikansk och demokratisk chef på något populärt medium kan sätta sig över denna folkmajoritets utomordentliga intresse av att läsa och titta. En majoritet av follket anser ju att kungligheter är vackra, duktiga, underbara och ständigt intressanta. — De som nu menar att kungen borde avgå och kronprinsessan ta över vill därmed stärka och föreviga monarkin. Det vore bättre att fatta ett demokratiskt beslut om att avskaffa monarkin än att ändra författningen bara därför att kungen gör bort sig. Nu tvingas statschefen att kommentera och inte bara vända blad. Men jag är inte road.