Det slår mig hur ofta myndigheter, politiker och direktörer försöker förklara kulturintresse med hänvisning till annat än kultur. Nu kommer till exempel en rapport enligt vilken kommuner som ”satsar på kulur” tjänar på detta genom turistinkomster och jobb, inget ont i det. Direktörer som talar om kultur motiverar ständigt sitt intresse med att det kan vara bra för deras affärskontakter och framför allt att de vill ha skatteavdrag för att sponsra kultur. Jag antar att det som vanligt är skatteavdrag som står i centrum för deras intresse. Det kan väl också vara trevligt för direktörerna att ta med affärsgäster till någon operett, enligt inernationell sed. För någon tid sedan hörde jag en direktör i en exportbransch väkomna att fler studenter läser arabiska, vilket enligt hans mening kunde vara bra för exportindustrin. Inte vet jag om han kunde tänka sig att kunskaper om arabisk kltur i övrgt har något värde.— Jag erinrar mig från min studenttid, under ett år i Oxford, hurusom en amerikansk oljedirektör anlände till Oxford, där antika studier ännu prioriterades, och sa i en intrevju i studenttidningen: ”Vi gillar pojkar som läser latin och grekiska, de säljer mer olja.” — När vi i Sverige firade minnet av den heliga Birgitta, särskilt i Vadstena, sa ett kommunalråd att firandet var betydelserfult eftersom det ökade turistbesöken vilket gav kommunen fler jobb. — Jag har sällan eller aldrig hört någon av alla dessa pampar säga att kultur har något sorts eget humanistiskt intresse. Det är kanske obegriplig mystik för dem.