Enligt uppgift ska en TV-kändis vara aktuell som partiledare för Kristdemokraterna. Ofta brukar sådana nyheter dementeras. Men jag är inte förvånad: nu dominerar TV-kändisar offentlighet och aktualitet, även om de inte har någon annan väsentlig egenskap än att vara TV-kändisar. Jag känner mig utanför. Aftonbladet, om jag tar ett exempel, domineras av mängder av  nyhetssidor fyllda med texter och bilder av för mig okända TV-kändisar. Det är rätt frustrerande eftersom jag inte har tid att se på TV. Dessa personer förmodas ha intressanta åsikter om precis allting. Detaljer i deras privatliv är, efter vad jag förstår, av utomordentligt intresse, även om det förefaller just mig marginellt. Jag är utanför. Om jag råkar berätta för någon att jag läst en bok om det eller det, får jag numera allt oftare svaret att det har min samtalspartner sett en TV-dokumentär om, eller kanske bara någon glimt i ett TV-program. Jag förmodar att historiska personer, till exempel Hitler, Stalin eller Churchill, numera bara är TV-kändisar. De som nu skriver kommentarer i tidningarna är efter vad jag kan förstå ständigt fler TV-kändisar. Författare och konstnärer av betydelse är framför allt kända från TV, särskit naturligtvis deckarförfattare. I en politisk deklaration nyligen sa man från kristdemokratiskt håll att partiet ska bli mera ”modernt” och då behövs förstås en TV-kändis, som har åsikter om allt mellan himmel och jord.