Nu har den populäre statsminister Reinfeldt blivit stöddig, som Lena Mellin skrev i söndags: på gränsen till hybris. Detta ord kommer, som Aftonbladets läsare vet, från de gamla grekiska sorgespelen då den som hade övermod drabbades av gudarnas gräsliga hämnd. Reinfeldts retorik är nu liksom den gamla konservatismens, nationell. Han proklamerade vid partimötet i förra veckan att moderaterna står för hela nationens intressen, hela fosterlandets, ”ETT ENAT FOLK, som kungarna brukade säga. Högern har aldrig gått med på att klasskillnader existerar. Nu finns det bara ett parti av betydelse, det moderata arbetarpartiet, menar Reinfeldt. Han påstod dessutom att den gamla högern införde ”allmän rösträtt”, varvid han liksom alla högermän inte sa ”allmän och lika rösträtt”. Den reform han syftar på genomdrevs av den gamle högerledaren Arvid Lindman och innefattade en graderad röstskala, så att de förmögna hade flest röster och de fattiga och kvinnor ingen röst. Detta är alltså vad han skryter med. Socialdemokrater och liberaler genomförde 1918 mot högerns motstånd fullvärdig politisk demokrati. — Jag erinrar mig en gammal skämtteckning och en dikt från tiden före 1918. Svinbonden Per Andersson vars grisar dött av svinpest förlorade därigenom sin förmögenhet och sin rösträtt. Dikten lyder:

Per Andersson frågar sig ännu idag

och ni skulle se uppå minen:

Vem var det som rådde om rösträtten — jag

i egen person, eller svinen.

Moderaterna får drömma sig tillbaka så mycket de önskar. Men Jag undrar varför socialdemokraterna inte förmår avslöja deras retorik.