Beträffande moderaternas försök till historieförfalskning skulle jag kunna bidrag med några citat från den tid då striden stod om rösträtten. Högern, som ansåg att de förmögna skulle ha fler röster än vanligt folk, talade om allmän och lika rösträtt som ”själlös kvantitetskalkyl” och ”ohejdat klass- och massvälde”. En högertidning skrev om ”de små herrarna på Helgeandsholmen” (riksdagen), en annan om ”oansvarigt riksdags- och partivälde”. Svenska Dagbladet skrev att parti- och klasstrider leder till ”primitiv arbetardemokrati”. Högerledaren Arvid Lindman, som enligt partiets företrädare fortfarande påstås ha genomdrivit allmän rösträtt, sa i riksdagen: ”Det skall enligt vänsterns uppfattning införas lika rösträtt för kvinnor som för män. /…/ Och då vill jag, herr talman, för min del säga att jag icke kan godkänna detta tal om det berättigande i ett sådant krav.” Demokratin, sa högerledaren, hotade att ”förgifta och försumpa” vårt offentliga liv och han talade om ”den ytlighet och förflackning som följa demokratin i spåren”. I partiets egen historia från 1954 citeras en högerriksdagsman: ”I fråga om kvinnans politiska rösträtt måste jag uppriktigt bekänna, att jag hyser betänkligheter beträffande såväl kvinnans lämplighet för politisk verksamhet som denna verksamhets återverkan på kvinnan och hemmet.” En annan av partiets riksdagsmän sa om allmän och lika rösträtt att vi snart kommer att få höra ”suset från den antågande barbarskogen”. Den unge akademikern Jarl Hjalmarsson, senare partiledare, sa 1927: ”Demokratin kan inte godtas, eftersom den är ett utslag av liberal individualism” och saknar ”resonans för tanken om statsauktoriteten och dess nödvändiga över- och underordnandeförhållanden”. Han varnade för ”vår tids demokratiska frossa”. Konservatismen, sa Hjalmarsson, ”måste tjänstgöra som pådrivare, undan för undan mala sönder den demokratiska ideologin och ersätta den med sina egna positiva begrepp.”  Så där höll de på, då det verkligen gällde. Men de röstades ju ner.