Återigen kommer en moderat s k försvarsexpert med anknytning till marinofficerare med påståenden om den sovjetiska ubåt 137 som gick på grund utanför Karlskrona 1981. Det redan sönderskjutna argumentet att ubåten hade till uppgift att spionera dyker upp igen. Den kränkte svenskt vatten ”avsiktligt”, heter det, och inte som följd av felnavigering. — Tänk efter, experter och vanligt folk med sunt förnuft! Ryssarna skulle alltså ha sänt in en 80 meter lång, 30 år gammal övningsubåt i en vik som är så trång att ubåten knappt för egen kraft kunde vända. Den hade tömt tankarna, det vill säga den kunde inte länsa några tankar för att höja sig och komma av ett grund. Den befann sig i en skärgård som ryssarna redan visste allt om för de har bra sjökort och annan information. Befälet trodde att de befann sig öster om Bornholm. — Hur kan någon tro att ryssarna skulle vara så in i helvete korkade att de sänder in en sådan ubåt för att ”spionera”? Att svensk säkerhetspolitik under 20 år präglades av denna uppfattning, därtill stödd av ledande media, är skandalöst. Det går möjligen att förklara utifrån gammal svensk rysskräck och därtill anti-kommunism. Det är inget fel att vara anti-kommunist men man behöver inte för den skull avstå från att använda sitt förnuft. —  Jag trodde att ubåtshistorierna tog slut när det visade sig att ljud som marinen uppfångat kom från minkar. Men dårskapen finns tydligen kvar i vissa kretsar.