Vi behöver klassanalyser i dagens Sverige. Det inser man när ledande, stöddiga debattörer deklarerar att studier av klasskillnader och klassklyftor i Sverige är omoderna, gammalmodiga, socialdemokratiska. Så skriver de t ex ofta i Dagens Nyheter. Överklassen har alltid velat förneka att det finns klasskillnader, ända sedan vänsterpolitikens begynnelse. Och det stämmer ju med deras politiska intresse. Socialdemokraternas nya ledning ska, enligt denna opinion, satsa på välbeställd medelklass i storstäderna. Socialdemokratiska partiet ska,efter vad jag förstår, i så fall bli som folkpartiet. Nu hyllar borgerligheten som bäst en film om Margaret Thatcher, berömd för slagordet ”krossa facket”.— I den mer perspektivrika internationella debatten är det annorlunda. Senast påpekade en skribent i Le Monde diplomatique att den rikaste procenten av amerikanerna har ökat sina inkomster sju gånger mer än genomsnittet. Svensk borgerlighet har altid haft sitt mönster därifrån och kritiserat dem som ogillar sådana inslag i USA. Nu går amerikanska högern till val på att de allra rikaste ska bli ännu rikare bl a genom lägre eller åtminstone inte högre skatter. Den rikaste procenten betalar i USA i genomsnitt 1 (en) procent i skatt. I en annan av mina tidningar, engelska New Statesman, påminns jag om en bok med titeln ”Det är synd om miljardärerna”, en ironi värdig Stefan Löfvens nya arbetarparti.