Idag nåddes jag av nyheten att polisen i det inre av Värmland hade använt sig av en sierska för att söka efter en försvunnen man. Hon misslyckades. På fråga om det inte är osannolikt att en sierska kan ha rätt svarade en polis: ”Ja, det kan man tycka, men undrens tid är inte förbi.”  — ”Siare” var en gång ett fint ord. Den upplyste 1700-talspoeten Leopold, blind på äldre dar, kallades ”Den blinde siaren” och Tegnér skrev när han dog: ”Mörkret för att hämnas hade / sin tunga hand uppå hans panna lagt.” — Men nu handlar det inte om upplysta tänkare. Absurd vidskepelse har alltid varit populärt. Jag minns hur jag som barn följde marinens försök att hitta den försvunna ubåten ”Ulven” utanför Bohuslän. De tog hjälp av en förryckt man som kallades ”fjärrskådare”. Och som givetvis misslyckades. — Ännu tror näst intill en majoritet på undergörande naturmediciner, utan minsta belägg för att de skulle vara effektiva. Det skulle inte förvåna mig om många tror som på medeltiden att kometer förebådar katastrofer. Aftonbladet har fortfarande kvar horoskopet, som är perfekt idioti. — En gång för flera år sedan gick jag in i ett tält på Kiviks marknad för att försöka kontrollera en ”spåkäring” (så kallades de). Jag sa till henne att jag inte var intresserad av framtiden och undrade om hon i stället  kunde berätta om mitt förflutna. Hon körde ut mig, med all rätt.