Vi som inte är ekonomer undrar över hur det på nytt ska bli ekonomisk tillväxt. De flesta ekonomer och politiker  som jag begripit menar att det är vad som behövs. — Det som nu pågått under flera år, med stimulans av högerliberala regimer, är en stadig ökning av antalet fattiga i de rika länderna. Jag läser regelbundet om ökad barnfattigdom, inte minst i USA, där nu två gigantiska kristdemokratiska partier tävlar som bäst. Protester i västvärlden baseras på siffror om förmögenhetsökningar för några få rika procent av befolkningarna. I Grekland har de haft makten i ett korrumperat system. Grundvärderingen bland de mest förmögna är alltid att slippa skatt, vilket vi upplever även i Sverige. Men de nordiska välfärdsstaterna har byggts upp bland annat på basen av ett demokratiskt förankrat skattesystem. —  Om man förbättrar ekonomin för de sämst ställda kommer de att använda ökade resurser på konsumtion. Om man däremot som nu sker ökar förmögenheterna för de mest välbeställda kommer dessa inte att konsumera särskilt mycket, för det behöver de inte. De föredrar att undvika skatt med de knep som de använder så mycket av sin kreativa intelligens för att uppnå. — Slutsatserna för oss icke-ekonomer är enkel: de som nu förordar ökad ekonomisk tillväxt, produktion och konsumtion, bör arbeta för ökad jämlikhet.