Jag ser att den intressante danske journalisten och sjöskildraren Carsten Jensen publicerar en samling journalistik i svensk översättning. Mest känd och uppskattad är nog hans bok ”Vi, de drunknade”, som kom ut för några år sedan. Där skildrar han den danska segelfartygsepokens sista tid. Centrum var den lilla staden Marstal och jag påminns om min egen bakgrund, samma miljö på Brantevik i sydöstra Skåne, vid samma tid. Skutor som hörde hemma på Österlen köptes ofta i Marstal och jag har besökt skutmuseet där. — Men nu kan jag inte hålla inne med vad som för mig är viktigt: sjötermerna i den svenska översättningen av Jensens riman är ofta tokiga. Vi i land säger t ex ”golv” men Jensen blandar det ordet med den ombord rätta termen ”durk”. Han skriver ”anloppshamn” fast det rimligen heter”anlöpshamn”. Han skriver ”barker” i stället för det rätta ”barkar”. ”Långfart” blir hos Jensen ”långfärd”. Karthytten eller navigationshytten” kallar han ”bestickshytten”. Det välkända uttrycket ”sjömanskap” blir ”sjömanskunskap”. Och ”nordostpassaden” vränger han till ”nordostpassagen”. (Jag hänvisar till den sakkunnige Torbjörn Dalnäs men jag kunde dra fram fler fler fel alldeles själv när boken var aktuell. Och jag vet inte om Jensens danska språk har malträterats av den svenske översättaren.) —  Mer generellt: så här är det ofta med sjöfolkets fackspråk. Förakt för sjömän kanske?