Klasskänsla
avModeraternas ansträngningar att komma från klassmärket är dömt att misslyckas. Högern har alltid velat framstå som en visserligen mer eller mindre tilltufsad överklass. Det typiska för högerfolk är den så kallade VIP-loungen på flygplatser, där de kan känna samhörighet med den finare klassen och skiljer sig från kreti och pleti. — Nu genomdriver de vad de kallar marknadsanpassning till exempel inom vård och omsorg, skola och utbildning, vilket betyder ökade sociala och ekonomiska klyftor. Kriteriet på framgång är vinster som privata ägare kan kamma hem och helst undandra skatt. De betecknar sådan politik som ökad ”frihet”. — Så har de alltid gjort och det minns jag mycket väl alltsedan jag växte upp med den på sin tid mörkblå tidningen Sydsvenska Dagbladet och därefter följde studentpolitiken där högerstudenters ambition var att stoppa idéer om stipendier till förmån för studenter från hem med svags ekonomiska resurser. — Det är inte så att ökande klasskillnader är någon sorts misstag i deras politik. De har alltid velat ha sådana skillnader som de tror ökar ambitioner och produktivitet. Modellen är USA där enligt myten alla kan bli miljonärer och vem som hest kan bli president. — Sådant snack accepterar inte en majoritet av svenska folket och det är ju därför moderaterna velat framstå som ett arbetarparti och försökt förneka sin egen historia. Håller de nu på att avslöjas?