Jag läste Strindberg redan som tonåring. Vi kunde ta tåget till Malmö Stadsteater för att se pjäser när Ingmar Bergman vsr regissör där. Jag går gärna tillbaka till den kanske bästa Strindberg-biografin, Martin Lamms ”August Strindberg” från 1948, och då möter mig ett egendomligt minne. Jag läste boken ombord i ett lastfartyg sommaren 1949 när jag var nästan 19 år och i innehållsförteckningen längst bak har jag antecknat var vi befann oss. — Vid kapitlen om Nietzsche, Strindbergsfejden och kontroversen med Heidenstam står det ”Sharpness 1/8”. Och jag minns: vi låg i Sharpness Dock längst in i Bristol-kanalen och lossade en trälast från Båtskärsnäs högt uppe i Bottenviken. Den 6/8 länsade vi  genom Engelska kanalen i sydvästlig vind och då läste jag om Strindbergs s k Inferno-kris. Jag har skrivit ”Hull 10/8” för där lastade vi koks, destinerade till Odense, och i Hulls skitiga dock-område studerade jag Strindbergs kungadramer. Ett par dagar därefter ångade vi över Nordsjön och jag minns: hård västlig kuling, med hög sjö akterifrån, saltvattenskum yrde över den svarta däckslasten och bildade regnbågar mot solen. I Kielkanalen och Stora Bält läste jag om Sagospelen och Dödsdansen, varefter jag genomträngde ”Ett drömspel” medan vi lossade koksen i Odense den 13 och 14 augusti. Dagen efter, en tidig morgon, klättrade jag nerför lejdaren till lotsbåten på Malmö redd och kom hem lagom till skolstarten.