Så märkvärdigt att Lenin dyker upp i svensk debatt, det var länge sedan sist. Lenin upprättade vad han kallade ”proletariatets diktatur” och ville ”krossa”, ”likvidera” borgarklassen. Hans partiteori gick ut på att en liten ”järnhård” elit skulle styra ”med järnhand” och terror var ”oundvikligt”. Partiorganisationerna måste periodiskt ”rensa ut småborgerliga element”. Eftersom det pågår en tidningsdebatt i ämnet kan jag nämna att borgerliga tidningar, som leddes av kapitalister och skurkar,  skulle avskaffas. ”Partipressen måste ställas under centralkommitténs kontroll”. Demokrati definierade han så här: ”Den sovjetiska socialistiska demokratin är icke oförenlig med en persons diktatur; klassens vilja förverkligas tidvis av en diktator”. LenIn ogillade mänskliga rättigheter: ”Vi ska inte låta oss bli lurade av högtidliga slagord om frihet, jämlikhet och majoritetens vilja. Sådana fraser är struntprat”. — Jag har alltid tyckt att Rosa Luxemburg var intressant. Hon trodde på det socialistiska samhällets framtid och internationell fred under arbetarklassens ledning och hon kritiserade Lenin. Hennes vision visade sig vara en illusion. — Det fanns bara en liten klass av industriarbetare i dåvarande Ryssland och Marx trodde aldrig att den socialistiska revolutionen skull inledas i detta oändliga gamla bondesamhälle. Den avgörande motsättningen gäller elitparti eller parlamentarism med allmän och lika rösträtt.