Nu hyllas Rousseau därför att han föddes för 200 år sedan. Han omnämns som upplysningsfilosof och i åtminstone två svenska publikationer, Axess och DN, skriver lärda män att de föredrar Rousseau framför Voltaire.  — Rousseau var inte upplysningsfilosof fast han levde under den franska upplysningstiden. Det avgörande, om man menar något med upplysningsfilosofi, var avmystifiering, tron på vetenskap och teknik som grundläggande för framsteg, individens fria tänkande gentemot de religiösa auktoriteterna och politisk tolerans. Rousseau lanserade tidigt en mystifierande uppfattning om naturen, mot modern vetenskap, hans politiska budskap byggde på en metafysisk idé om folkviljan, i kontrast till individens frihet. I hans teser om socialt kontrakt ingick en idé om att individen bör lyda folkvijan sådan den utformades kollektivt under ledning av en ”suverän” . Han drev dessa tankar intill formuleringen att den enskilda ska ”tvingas att bli fri”. Sådana idéer hänger ihop med tysk romantik, inte med rationella upplysningsidéer. Hans begrepp om folkviljan återfinnes under senare epoker i tysk politisk metafysik enligt frasen ”Blut und Boden” och i absurd kommunistisk propaganda om ”folkdemokrati”. Termen ”folk”, ”das Volk”, inom tysk anti-demokratisk ultrahöger, känner vi ju. Sådant kan härledas från Roussaus begrepp om ”volonté general”. — Jag föredrar Voltaire, en äkta upplysningsman.