Det aktuella politiska klimatet återspeglas i det politiska språket. Åtskilliga av oss som försöker pejla läget har lagt märke till hur en viss sorts ord och uttryck kommit att dominera offentligheten. Det är kapitalismens eller i varje fall det privata näringslivets jargong som är på modet. ”Konkurrensutsättning” (språkligt missfoster, eller hur) hör till de aktuella modeorden. Skola, vård och omsorg ska ju enligt gällande kapitalism utsättas för konkurrens, så att ”riskkapitalister” (gammalt släkte, nytt ord) som ska kunna ta pengar från denna offentliga sektor och sticka. — Vi har fått in ”management” i politiken (engelsk-svensk direktörsjargong). Ordet ”affärsidé” dyker till och med upp inom socialdemokratin. Man säger ”koncept” och ”marknadsandelar” för att imitera direktörerna. ”Marknad” gäller nu vad som helst som kan produceras, även politiska idéer. Politiker talar om att ”sälja” sin politik och reformförslag, som varor i skyltfönster. — Alla politiker använder favoritordet ”tydlig”. ”Vi måste bli mer tydliga”, säger de, varefter vanligen följer ett förfärligt snömos. Många säger ”vision”, som uttrycks med paradord som frihet, jämlikhet och demokrati, klassiska termer som blir banala floskler och betyder vad som helst. — Termen ”näringslivet” betecknar nu inte hela näringslivet utan en liten grupp direktörer eller deras PR-folk, som dagligen gör sig breda i medierna. ”Nivågruppering” är ett förfärligt ord i skoldebatten, som betyder att man gillar klassklyftor. — Jag mediterar idag vemodigt över den omoderna termen ”solidaritet”.