Det är med viss förundran som jag läser ständiga klagomål på sjukvården. Ett ämne, inte minst, på tidningarnas insändarsidor och ständigt återkommande inslag i radion. — För drygt en vecka sedan råkade jag ut för näsblod som inte ville upphöra. Efter blod här och där på mig och i lägenheten larm på min lilla röda larmknapp, professionell flicka svarade genast, anlände efter 20 minuter, medkännande och positiv, snabb iaktagelse, telefon till a) akutmottgning, b) amulans. Efter 20 minuter kom ambulansen, efffektiv och vänlig personal, två unga män, hårt förband omedelbart kring min näsa, de har varit med förr, därefter ambulans till sjukhus, fullkomligt rent sjukhus även på toaletten (trots jättereportage samma dag om snusk. Ambulansen körde tyst, utan särskilda ljud, min åkomma var banal, jag var banal för dem, en av många, utmärkt. Perfekt och snabb behandling, kort väntetid. — Jag förundrar mig över alla klagomål, det är inte min erfarenhet, inte heller tidigare. Jag tillhör den förnöjsamma generationen som har varit med förr, född i det gamla Sverige.