Det politiska läget i Sverige är lugnt. Men det betyder att få bryr sig om de orättvisor, sociala och ekonomiska klyftor, som vi kan läsa om dagligen. Därtill kommer skurkar och lurendrejare, mer eller mindre korrumperade förtroendemän och -kvinnor, smarta telefonförsäljare som pratar omkull pensionärer, och inte minst skattesmitare med dyrbara rådgivare som håller igång och ständigt vill bedra oss. Det blir bara journalistik, rent av underhållning. — Inte ens socialdemokraterna är på offensiven i den här sortens frågor. LO kan lägga fram sin årliga, välgrundade rapport om hiskliga inkomstskillnader, god läsning, kanske till och med god TV-underhållning. Men få bryr sig. — Vi är bäst i världen när det gäller jämlikhet, jämställdhet och rättvisa, har jag hört. ”Svenskt Näringsliv”, som trots namnet bara tycks gälla direktörerna, proklamerar hurusom Sverige är det mest jämlika och okorrumperade samhället i världen. Den stora likgiltigheten och självgodheten har brett ut sig. — Det är för mig en ny situation. Positiva idéer och dramatiska framsteg har alltid byggt på indignation och reformkrav. Men det var förr.