Den senaste episoden i den pågående utvecklingen till förmån för ökade klyftor i vårt samhälle gäller betygen. Det har visat sig att inte så få friskolor sätter alltför höga betyg åt eleverna för att göra reklam, dra till sig fler elever och tjäna mer pengar. Poängen är att dessa skolor ska ge vinster åt deras aktieägare. Jag kan tänka mig att de gärna investerar också i helt andra företag. Jag kan rent av tänka mig att vinster flyr Sverige och hamnar någonstans i branscher där det går att tjäna snabba pengar. Ändå har svenska friskolor stöd av svenska skattebetalare. Detta är bara en variant av många, där privatkapitalismen tar över. Och det är ytterligare en avart som försvaras med ”frihet” och där kritik avfärdas som intrång i den personliga integriteten, kapitalägarnas integritet och handlingsfrihet. — Idén att statens makt ska minska och den privata företagsamhetens frihet öka kan slå knut på sig själv. Om missbruket blir alltför stort måste staten, till och med en borgerlig regim, skapa någon sorts system som övervakar verksamheten och så, vips, har vi likafullt en ny statlig myndighet. — När det gäller betygsättning vill de borgerliga, inte minst skolministern, som gilla ”nivågruppering”, konsekvent gynna familjer med studievanor i hemmen. De vill börja tidigt med att sätta betyg på småungar. Det är ofelbart den skolpolitik som högern alltid bedrivit och det är även idag deras sätt att slå vakt om ett borgerligt bildningsövertag och kunskapsövertag. Det är maktpolitik och det är klasspolitik. Och det kallas ”frihet” och ”fri företagsamhet”. Vi bör alltid inför denna retorik fråga: vems frihet?