Vid någorlunda hög ålder, vis av erfarenhet, tyngd av år, märker man tidens gång när man allt mindre intresserar sig för de mest uppmärksammade, rent av sensationella händelserna. För min del kan det handla om bl a följande. 1) Skvaller om TV-kändisar, som fyller sida efter sida i populärpressen. 2) Leif W G Persson, som förekommer varje dag i Aftonbladet, även när han inte har något att säga. 3) Rapporter om film- & TV-galor (hur har Sveriges Radio råd att skicka folk jorden runt ideligen på dessa jippon med en-dimensionella betyg av kollegor?) 4) Rock-legender och andra genier som släpper album i Kalifornien och står bredbent och skriker i en mikrofon. 5) Vargar. 6) Tyska vädergubbar, charlataner som utan minsta belägg förutsäger vädret varje vecka under semestern om ett halvår. 7) Resereklam med vackra kvinnor, män och barn på paradisiska badstränder (är alla yngre människor numera så underbart vackra och glada?) 8) S k hjältar på sportsidor. 9) Tränare som ”rasar” mot domaren. 10) Kungligheters privatliv, när monarkins oförenlighet med demokrati är det viktiga. 11) Kolumnister som bara skriver om sig själva. — Härmed har jag visat hur hopplöst ute jag är, kanske tröstar det någon.