Trots att jag är icke-kristen har jag gillat påven Johannes II, polack vid namn Wojtyla. Han framstod inte främst som reaktionär påve utan som ledare för en nationell befrielserörelse i Polen under kommunistregimen. Tre miljoner pilgrimmer kom till Polen under påvens besök i juni 1979. Jag var där och upplevde massmöten med ännu fler miljoner människor på flygplatser och fotbollsarenor. En natt när de morgontidningarnas journalister sänt sina reportage  befann jag mig i en liten kvarvarande grupp utanför påvens bostad och deltog i ropen ”Vi vill se påven”. Han kom ut på balkongen och vinkade till oss. — Jag kom till Nicaragua i juli 1986 och besökte bl a den amerikanska militärbasen nära gränsen i norr. På basen utanför staden med det vackra namnet Palmerola dåsade amerikanska soldater i hettan. I staden på discobaren ”Juacos” fanns amerikanska soldater under kvällen jämte vackra småflickor från trakten. Morgonen efter gick jag till den katolska kyrkan där prästen Angel Castro predikade. Efteråt i sakristian tog han av sig dräkten, under hade han vanliga jeans. Han talade sorgset om hur de amerikanska soldaterna kunde betala flickorna mångdubbelt mot vad de annars kunde tjäna. —  Detta är mina två minnesvärda katolska erfarenheter.