En omdömesgill kvinnlig skribent påpekade häromdagen i Dagens Nyheter att män skvallrar lika mycket som kvinnor. Ordet ”skvallerkäring” är numera gammalmodigt. Om det någonsin har varit meningsfullt, skulle jag vilja tillägga. Det är inte ens ett ord för, som det nu heter, lågutbildade. Det är väl inte nu oförsynt att omnämna hur den numera klassiske författaren Karl Vennberg, även Aftonbadets kulturchef, hade ett starkt intresse för kollegors privatliv,vilket kunde ge upphov till långa och intressanta samtal. — Numera fascineras jag av hur våra kvällstidningar, med läsare sammanlagt på miljonnivå, innehåller sida efter sida skvaller om TV-kändisar. Tro inte att jag klandrar redaktörerna: detta är definitivt läsarnas intresse. Svenska folket är helt enkelt passionerat fängslade av skvaller om TV-kändisar och populärkulturen utformas självklart efter detta intresse. Och det är inte alls en fråga bara om gammaldags skvallerkäringar. Film- och melodifestivaler och ständiga jippon jorden runt vecka efter veka, med åtföljande kändisar är  kärnan i denna kultur.— Men nu kommer då och då satiriska kommentarer om sådana figurer som jag: vi är inte intresserade av skvaller om för oss fullkomligt okända personer i TV-progam som vi inte sett. Med all respekt för skvallerintresset: snart tillhör man en besynnerlig minoritet.