Lite problematiskt är det trots allt för mig att tänka på Hugo Chávez i USA:s stil, vilket många tycks göra även i Sverige. Det är sant att han inte uppfyllde demokratiska krav. Det är också sant att rättsväsendet var korrumperat. Han efterlämnar tydligen en dålig ekonomi på nergång. — Men hans inriktning var under årens lopp att stödja de fattiga, som latinamerikanska ledare tidigare under århundraden inte ägnat en människovänlig tanke. Därvidlag hade han dessutom politiska vänner i en rad andra latinamerikanska stater, inte bara kommunistledaren Fidel Castro, USA:s favoritspöke. Han gjorde en insats för att Latinamerikas länder inte längre skulle vara USA:s bakgård, vilket inte kommer att glömmas. — Jag har någorlunda under årens lopp följt utvecklingen i den här delen av världen. Överallt såg vi på den tiden då USA dominerade hur revolter från de fattiga slogs ner av militären med stöd av USA. Jag har sett de stenrika amerikanska direktörerna med familjer vid lyxhotellens swimmingpools. Vi fick lär oss hur USA:s företag exploaterade naturtillgångar och kammade hem vinster medan fackliga föreningar kriminaliserades och deras ledare då och då dödades. Och de stämplades förstås rutinmässigt som ”kommunister”. Det var så nordamerikanerna ville ha det i dessa länder. Men det fanns andra förhoppningar, det ser vi mer av nu. — Jag minns hur Salvador Allende i Chile störtades och dog under oklara omständigheter. Han anklagades också av USA för att vara dålig ekonom och svenska ekonomer instämde och tillfogade politiska argument om ”frihet”. Det fanns verkligen ingen frihet för de fattiga miljonerna och ingen demokratisk rättsordning i dessa traditionella system med militärdiktatorer och polismakt. Dock var Allende var mer demokrat än Chávez. — Jag vägrar att tro att jag bara har varit med för länge och sett för mycket.