Så bra att Åsa Linderborg tog itu med de svaga argument som framförts beträffande författarnas fotbollsturnering i Israel. En skribent i Aftonbladet och säkert fler på andra håll menar ju att ett svenskt lag ska delta och bland argumenten finns det gamla vanliga slagordet: Israel är en demokrati. — Israel är en militär ockupationsmakt som i strid med internationell rätt ockuperar palestinskt territorium där de står för rättslöshet, dagliga och nattliga trakasserier och apartheid-politik. Anhängare till Israel brukar dessutom säga att Israel har rätt att försvara sig. Har inte palestinierna rätt att försvara sig?  Enligt internationell rätt har en ockuperad nation denna rätt,vilket vi i Sverige på goda grunder menade att danskar och norrmän hade under andra världskriget. Israel är militärt fullkomligt överlägset och har politiskt och ekonomiskt stöd av USA. —  Man talar om att alla bör erkänna Israels rätt att existera. Jovisst. Men vilket Israel? Vilka gränser? Det får i aldrig något vettigt besked om från Israel och USA.  Ska vi ”erkänna” ockupationen och övergreppen? — Om och om igen under åratal hänvisar Israel och dess stödtrupper till förintelsen. Naturligtvis, sådana historiska kunskaper är nödvändiga. Men palestiniernas öde i modern historia är att de får bära bördan av den europeiska anti-semitismen. Länge hävdade många i Israel i likhet med Golda Meir att en palestinsk nation inte existerar. Nu gäller i Israel-USA-anhängarnas tankevärld två regler: 1) Glöm inte förintelsen! och 2) Glöm palestinierna!