Vid den här årstiden brukar jag tänka på en berättelse från min barndom som hade rubriken Sommaren som aldrig kom. Den fanns i en bok som vi hade hemma. Jag tror att den ingick i en samling av Jenna Oterdahl med titeln ”Saga och sanning”. — Berättelsen handlade om en sjuk pojke, kanske i min ålder. Han längtade efter sommaren och alldeles särskilt längtade han när våren kom och han drömde om sommarlovet. När sommaren närmade sig, det bör ha varit i slutet av maj, dog han. — Jag vet varför jag aldrig har kunnat glömma den berättelsen. Den drabbade mig med fasa och skräck och jag hade gråten i halsen varje gång jag läste den eller om min mor kanske läste högt. De flesta av oss minns säkert hur vi längtade efter sommarlovet, sol, lekar, bad, skogsutflykter. — Jeanna Oterdahl var populär, fromt kristen författarinna, läst i småskolor och vid aftonböner. — Nu, vid hög ålder, tänker jag återigen på den hemska historien men kanske får jag nu en nära-livet-upplevelse.