Inte hör jag till den sortens seglare som med båtar i miljonklassen nu är ute på färden runt Gotland, ej heller lockades jag av det i yngre ålder när kungen gav glans åt seglingen. Men jag känner till dessa farvatten någorlunda, både från gamla tiders lastfartyg och senare tiders seglingar. Så lastade vi till exempel en gång i min ungdom 1800 ton kalksten i underbar sommarsol och klart, genomskinligt vatten vid den lilla ön Furillen, destinerade till Stockviksverken söder om Sundsvall. På udden i syd fanns på den tiden en fyr som hette, på gotländskt språk, ”Grauten”, den står nog kvar. — Åratal senare var jag med en segelbåt på södra Gotland i Burgsvik, där det finns en stor vik, dock inte säker för alla vindar. Vi gick från Gotlands södra udde över till Ölands norra udde där det finns en utmärkt gammal hamn, den gamla skuthamnen Grankullavik. — Jag ser att Gotlands-seglarna passerar väster om Gotska Sandön och det gör de rätt i. Längre österut finns nämligen en hop små förrädiska grund, som kallas ”Kopparstenarna”, där det åtminstone förr fanns en lysboj jämt några röda och gröna prickar. Vi passerade en gång i mörker öster om dessa grund, på väg till Gdansk, lysbojen blinkade. — Vid Gotska Sandön får man någorlunda lä för ostliga och nordostliga vindar, dock icke vad sjöfolk kallade ”sjölä” när sjön är grov. Det hände att segelfartyg försökte ankra där vid hårda nordostliga vindar men de måste snart nog hiva upp ankarna och länsa sydvart för minimala segel. — Jag ser i tidningen att seglingen ”Gotland runt” egendomligt nog kallas ”folkfest”. Nåja, mina erfarenheter är i varje fall mera vardagliga.