Med distans och kanske viss skepsis följer jag händelserna i Almedalen, svensk politiks Kiviks marknad. Politiska budskap: lite pengar till den ena eller andra folkgruppen, om ekonomin tillåter. Jag stöder Aftonbladets idé om ”politism”, även om ordet förefaller en smula otympligt. — Det finns nämligen krafter som vill undvika politik. Häromdagen dök det upp en tråkig artikel på ”DN debatt”, (som ju är en anslagstavla för lobbygrupper) med ett opolitiskt budskap som påstods gå ut på att ”fördjupa” dialogen om svensk välfärd. Poängen var att slippa politik, vilket i praktiken alltid har betytt högerpolitik. — Det politiska språket var: samverkan över politiska gränser, det gemensamma bästa, styrmodeller, partipolitiskt obundet, fakta, processer, metoder, verktyg, osv. Alltså: ingen politik bara opartisk analys. Högern har så länge jag vet framställt sig som neutral, saklig och opartisk. Arbetare och bönder sysslade med poltik, inte högern. — Denna myt odlade högern t ex när de motsatte sig allmän och lika rösträtt. Den blev katastrofal, när högern i Tyskland under mellankrigstiden föraktade parlamentarism, s k partipolitiskt kjäbbel. — ETT ENAT FOLK var högerns fosterländska slagord, gemensamt med kungahuset och överklassen, nu, efter andra världskriget, förpassat till historien. — Men demokratins kärna är debatt, olika värderingar, olika intressen, diskussioner och kompromisser. Vi ska inte tro att vi bör slippa politiken, jag tror att jag trots allt gillar Almedalen och tankarna bakom Aftonbladets idé om ”politism”.