I en spansk bok av Antonio Munoz Molina finner jag följande högst realistiska bild, som jag tolkar symboliskt: Ett stort attraktivt landområde där det tidigare fanns småindustri och småbönder har röjts upp och aktiviteterna har upphört att existera. Där finns i stället jättestora golfbanor, moderna hotell med restauranger och nattklubbar, köpcentra och parkeringsplatser. Människorna i landskapet är nu mest rika utlänningar. Vinster försvinner utomlands till nya ägare eller överförs av spanska bolag till skatteparadis i den kapitalistiska världen. — Så tänkte inte författaren till den här boken, när han och hans kamrater var unga vänsterinriktade studenter och Franco-diktaturen störtades. — Det har väl inte gått lika långt i Sverige. Men tendensen finns även här, stödd av högerregeringen med argument om individens frihet. — Det finns de som menar att de båda blocken i svensk politik borde närma sig varandra, kanske till och med samverka över blockgränserna. Det finns också de som anser att alternativen bör bli tydligare. Jag förordar den senare idén eftersom den förefaller mig mer rationell.