I dessa tider, då slug partitaktik och obegriplig statistik dominerar den politiska debatten, försöker jag genomtränga dubbeltänkandet. Nog finns det två olika ideologier. — Vi har den nordiska samhällsmodellen, med en långsamt utvecklad välfärd, solidariskt finansierad genom demokratiskt beslutade skatter och avgifter. Och vi har affärsmodellen, säljare och kunder, vinstmotivet, marknadstänkandet, den s k riskkapitalismen, alltid krav på sänkta skatter, tillämpad på alltfler områden. Skillnaden är inte skarp, oreda och förvirring råder ofta på båda hållen. Men det är två olika samhälls- och människouppfattningar. — Moderater har med viss framgång försökt öka oredan genom a) historieförfalskning och b) dribblande med det politiska språkets term ”arbetarparti”. Kanske har de genomskådats nu av den allmänna opinionen, ofta en klok opinion. Socialdemokraterna har inte varit särskilt effektiva i någon sådan avslöjande debatt, vilket lett till vimsigt dubbeltänkande. Men detta är två olika ideologier. — Det fanns en tid då borgerligheten talade om ”nersippringsteorin”: om de välbeställda får mer pengar så kommer en hel del att sippra ner till de sämst ställda. Den amerikanske ekonomen Galbraith, populär i min ungdom även i Sverige, döpte denna teori till ”hästskitteoremet”: om hästen får ordentligt med mat kan sparvarna plocka i skiten. — De sociala och ekonomiska klyftorna ökar i hela västvärden, även i Sverige. Det pågår ett dubbelspel och dubbeltänkande i vår sköna nya värld.