När regeringen, dvs moderaterna, annonserar att de vill höja skatter på sprit och tobak, funderar jag på hur detta slår. De säger att de ska använda dessa pengar till skolan, en besynnerlig s k specialdestination. För de välbeställda spelar några kronor mer ingen roll, de kommer inte att märka något. För de sämst ställda däremot kan det bli en märkbart höjd kostnad. Skatten på tobak slår på liknande sätt: De som numera röker mest är lågavlönade yngre kvinnor (varför? kan jag undra) och invandrare. — En klassanalys av dessa skenbart ganska små frågor är enkel: det är dessa underlägsna grupper som ska betala, relativt sett, mest. Mina reflektioner bekräftar en allmängiltig klassanalys: detta är i enlighet med högerns gener, eller vad det ska kallas numera. Så har det alltid varit i högerkretsar, de tänker inte ens på saken, det bara blir så, ideligen, när de handlar politiskt, än mer när de bara är tanklösa, i små som i stora frågor. Jag har upplevt det sedan jag läste Skånes högertidning i min barndom och undrade över detta fenomen. Den tidningen var till exempel emot barnbidrag med argumentet att det skulle männen, ansvarslösa arbetare, i alla fall bara supa upp. Högerns folk behövde inga barnbidrag, däremot krävde de lägre skatter. — När jag studerade den politiska historien (som moderaterna försöker förfalska) och hur man resonerade för sådär hundra år sedan begrep jag vad som länge var borgerlighetens politiska grundproblem: Vad är det minimum som vi måste avstå till underklassen för att undvika revolution? Frågorna är annorlunda, stora och små, men på något sätt går ett högerspöke ständigt omkring.