På 30-talet då SSU hade 100.000 medlemmar, slogs denna arbetarungdom mot nazismen, med mer eller mindre entusiastiska metoder. Det framgår av tidskriften ”Arbetarhistoria”, vilket Peter Larsson uppmärksammade i går här i Aftonbladet. Där omnämns ett ”fruktansvärt tumult i Sjöbo då knytnävar och tillhyggen kom till användning”. — Jag kände Yngve Gyllin, salig i åminnelse. Han hade varit till sjöss några år som matros, bl a under andra världskriget. Han var också tidvis politisk reporter på ”Arbetet” i Malmö och sedan färgstark redaktör för Sjöfolksförbundets tidning ”Sjömannen”,  känd i vidare kretsar som signaturen ”Yge”. Han berättade för mig att han en gång på redaktionen i Malmö fick kännedom om att nazistledaren Furugård hade blivit fälld för stöld av klockor. Som den välberäknande reporter han var avvaktade han ett lämpligt tillfälle att publicera detta. — Ett sådant tillfälle kom när det annonserades att Furugård skulle hålla ett politiskt tal i Lund. Det visade sig att ett rejält gäng SSU-are, ”grabbarna från armturfabriken”, hade infunnit sig. Furugård kommer in, sträcker ut armen med Hitler-hälsning och stirrar på publiken med stenhård örnblick i nazistisk stil. Då, plötsligt, formar SSU-arna händerna kring munnarna som megafoner och ropar samstämmigt: HUR MYCKET ÄR KLOCKAN?  Furugård hade kring sig en ”hird”, hårdföra  slagskämpar, och ”hirden trädde omedelbart i verksamhet”. berättade Yngve. ”Det blev ett helvetes liv”.—  Jag gillar inte slagsmål. Men idag, med försvagat SSU, och när alltfler unga LO-medlemar stöder ett nazi-inspirerat parti, tänker jag på grabbarna från armaturfabriken.