Det finns så mycket att gnälla över så jag väljer några språkliga besynnerligheter, i marginalen helt visst jämfört med de stora, pågående gnällfrågorna. Om jag vore lättretad skulle jag t ex hänga upp mig på att politiker och journalister numera skriver och säger ”lagstiftning” när de menar ”lag”. Lagstiftning är en procedur som leder fram till en lag. De vanliga uttrycket ”gällande lagstiftning” är nonsens. Det visar sig också om man försöker säga orden i pluralis: du kan säga ”gällande lagar” men inte ”gällande lagstiftningar”. Idag läser jag i tidningen om ”internationell lagstiftning”, fast skribenten menar ”internationell rätt”. — Det tycks helt enkelt vara så att offentliga personer föredrar långa ord framför korta. På liknande sätt säger och skriver de numera ”problematik” när de menar ”problem” och ”i nuläget” när de menar ”nu” och ”i dagsläget” när de menar ”idag”. — Och så en annan ovana, när jag nu är i gång med att gnälla. Många skriver eller pratar t ex så här: ”Om två år räknar man med att arbetslösheten ska vara så och så hög.” Men det räknar man ju med idag och det är inte fråga om hur man kommer att räkna någon gång i framtiden. — Inom vetenskapsjournalistiken är en nyhet ofta av följande slag. Förr trodde man att … osv, men nu har forskarna kommit på, osv. Men detta är ju ingen nyhet för alla oss vanliga människor som aldrig ens tänkt på saken. Är det då en ”nyhet”, i förhållande till vad? Det ska ju handla om journalistik och inte en intern händelse för tio experter och en eventuell upphetsning i den kretsen. Till sist. Eftersom vi nu ständigt läser och hör om hur någon ”släpper” en skiva eller ett album, så börjar man också skriva och berätta om hur en författare ”släpper” en bok. Det lär vi få finna oss i. Snart kommer jag kanske att skriva om hur och när Shakespeare släppte Hamlet.