Utanför mitt fönster på åttonde våningen ser jag Hammarbyleden, där prydliga fritidsbåtar drar förbi, än är det båtsäsong. Det framgångsrika folket i Sverige har det bättre än någon annan folkgrupp i världen. Jag har ingen båt längre men jag bor på Södermalm och tillhör enligt uppgift de välbeställda vars röster politikerna satsar på. Jag spanar mot land på andra sidan floden och ser den tämligen nybyggda Hammarby Sjöstad, enligt uppgift ännu mer i klassamhället topp. — Alltmer fakta kommer nu fram om de ökande ekonomiska och sociala klyftorna. Det är inte alls konstigt att högerregeringen gynnar den framgångsrika klassen, så har det alltid varit. Här finns kanske trots allt en smula ideologi: kapitalism, marknadsstyrning, vinster, smarta metoder för att komma undan skatt, och så åtminstone en viss antagonism, försök till solidarisk välfärdspolitik. — ”LO är sannerligen socialdemokraternas lilla gullegris.” Detta smaklösa nonsens levererade  en efter bilden att döma ung ledarskribent i går i Dagens Nyheter. Alltsedan jag började prenumerera på DN som student på 50-talet har deras ledaravdelning hackat på LO, år efter år, val efter val. Ofta skriver de ”facket” men det ordet syftar då bara på LO. Det är ett välkänt gammaldags klassförakt men det har ju sällan påverkat valresultatet. — Jag var i våras med på ett seminarium som utvecklades till ett rent högermöte. Den ene efter den andre förklarade att skatter är pålagor som kränker den privata äganderätten, ”friheten”. De privata ägarna står enligt denna samhällsuppfattning för framsteg och välvilja, inte minst därför att de ”ger”, skapar arbete, de är ju ”arbetsgivare”. Till och med allemansrätten attackerades med argumentet att den förnedrar ägarnas egendomsrätt, och denna förnedring är omoralisk. Socialdemokratisk politik leder till systemet ”Nordkorea”, sa den ene efter den andre. Jag har aldrig varit med om en politisk debatt där Nordkorea spelat en sådana huvudroll. Detta är alltså högerns, privatkapitalismens tankevärld när den är som mest intelligent. — Återigen blickar jag ut över de vackra båtarna i mångmiljonklassen nedanför mina fönster. Förr satt rorgängaren nere i aktern och styrde, nu står han högt uppe och jäser på något som ser ut som ett torn eller kanske kallas det kommandobrygga. Jag undrar vad de talar om nere i kajutorna när de vilar ut vid någon vik. Ett samtalsämne tror jag är givet: de klagar på skatterna.