De många gräsliga och till synes olösliga konflikter som nu pågår i världen har ett inslag gemensamt: religiös fanatism. Det finns alltid politiska, ekonomiska och militära intressen i konflikterna men religiös fanatism gör hat, grymheter, förtryck och omänsklighet ständigt ännu jävligare. Vi behöver inte nämna exempel. — Jag tar mig rättigheten att idag fly till någon upplyst filosof i min egen idétradition, den upplyste Immanuel Kant, som levde och skrev vid mitten och slutet av 1700-talet och som bodde här i närheten, i gamla preussiska Königsberg. — I en liten skrift med titeln ”Religionen inom det blotta förnuftets gränser” skriver Kant om hur ”mystiska svärmerier” och ”förmenta underverk”  fjättrade folket ”i en blind vidskepelse” genom ”allenaberättigade skrifttolkare”. Man sökte inte förnuft och enighet, det uppstod parter som bittert bekämpade varandra. Kant nämner ”orienten, varest staten på ett löjeväckande sätt befattade sig med prästernas och prelaternas statuter” och hur i västerlandet ”en förment gudomlig ståthållare förtryckte vetenskaperna och ”eggade upp folken till förödande krig i en främmande världsdel (korstågen) för att inbördes bekämpa varandra”, vilket ledde till ”blodtörstigt hat mot oliktänkande.” Kant citerar den romerske författaren Lucretius (som levde åren 97 till 55 före vår tideräkning): ”Till så mycket ont kunde religionen förmå människor”. —  Nu ser vi hur religiösa fanatiker i arabländer och i Israel omöjliggör sådana förnuftiga lösningar och hopp om fred som upplysningsfilosofen Kant drömde om. ”Religionen inom det blotta förnuftets gränser” förblev en sekelgammal dröm.