Länge hängde valaffischerna kvar, som trädgårdsmöbler i oktober. Nu är de borta, symboler för hur reklamexperter idiotförklarar oss väljare. Jag skulle vilja veta mer om hur politiskt verksamt reklamfolk deltar, liksom olika tankesmedjor och lobby-grupper, tydligen ofta en ljusskygg bransch. — Moderaterna försökte skriva om sin historia, uppenbarligen efter råd från reklamagenter. Det visade sig att tillräckligt många hade läst historia och bluffen avslöjades genast. Sedan dök ”de nya moderaterna”, rent av ”det nya arbetarpartiet” upp, men få trodde på knepet och många inom högern röstade på Sverige-Demokraterna. Partiledaren försökte in i det sista att tala om ”hjärtat” men alla vet ju att bakom högerns politik finns alltid hårdföra business-intressen. Vi har från denna valrörelse bland annat lärt oss att väljarna genomskådar reklamknep. — Socialdemokraternas ledning insåg tidigt att med nätt och jämt över 30 % måste blockgränsen överstigas för att parlamentarismen ska fungera och beslutsförmågan inte ska blockeras via författningen, som ofta i USA. Många som röstat på centern och folkpartiet inser och gillar rent av sådan block-överskridande politik. Men de båda partiledarna har hittills svarat Goddag Yxskaft och bara upprepat vad de sa under valrörelsen. Björklunds politiska grundtes är ”nivågruppering”, som gynnar skolelever från välbeställda familjer. Han vill till och med dela upp lärarna som om de var över- och underofficerare. Centerledaren gjorde efter studiebesök i centrala Stockholm en turné på landsbygden. Hennes position verkade under valrörelsen vara någonstans till höger om moderaternas reklam-variant. — Många talar om behovet av ”vision”, ett förskräckligt ord som kan dölja vilket svammel som helst. — Socialdemokraterna diskuterar och måste diskutera partiets framtid. Jag tror till exempel att Vänsterpartiets agitation mot vinstintressen i skola och välfärd var lyckad och socialdemokratisk, även om partiet inte fick ens 6 % och kanske är deras konkreta förslag inte är alldeles realistiska. Det väsentliga temat för socialdemokratin måste vara klassfrågorna, i dess många, ofta skrämmande varianter, så nu väntar jag mig mer klassanalys. Men sådana idéer fördunklas tills vidare av parlamentarisk aritmetik.