Det var inte Magdalena Andersson eller Stefan Löfven somi den aktuella debatten först använde ordet nyfascism. Det var Ola Larsmo i Dagens Nyheter. Visserligen blev Andersson-Löfven kritiserade av folkpartiledaren som sa att man måste vara noggrann med språket, men det säger alla politiker om sina motståndare. Ola Larsmo hör sedan länge till de mest kunniga och omdömesgilla i dessa frågor, bl a ordförande i svenska PEN-klubben.”Nu handlar det om vilket inflytande den svenska nyfascismen ska få”, skrev han i DN. Vi måste slå fast vad som hänt: ”… ett nyfascistiskt parti fäller en socialdemokratisk regering.” Och vidare: ”Ingen som faktiskt vill veta är idag okunnig om SD:s fascistiska rötter.” Lasmo påminner om de upplysta, humanistiska reformer som socialliberalism och socialdemokrati har genomfört i Sveriges moderna historia. —    Faktum är att de liberal-konservativa partierna föredrog att jävlas med sossarna framför samarbete över den s k blockgränsen. — Det är meningslöst att diskutera politiska frågor med SD, eftersom de bara är intresserade av flyktingar och andra ”utlänningar”. Debatter om dem kan nu bara handla om moral och människouppfattning. — Fascismen nådde sina två höjdpunkter med Mussolino i Italien och Franco-diktaturen i Spanien. En grundidé var att krossa facket, så att alla anställda, direktörer och lågavlönade, ingick i samma ”korporationer”, uppifrån och ner. Inga fria fackliga organistioner. Ett väsentligt inslag i detta tänkande gällde människouppfattningen: högre-lägre, överlägsna-underlägsna, mer eller mindre värda. — Det är sådant vi nu ser i den svenska högerextremismen. Om ingen human ändring sker kommer de liberala borgerliga partierna att dra med sig en skallerorm längst till höger med en skramlande svans. I varje fall blir det då en pigg vänster-höger-debstt.