Från augusti till oktober 1943 lyckades mellan 6- och 7.000 danska judar ta sig över Öresund till Skåne. De var förvarnade om att den tyska nazistiska ockupationsmakten skulle deportera dem till koncentrationsläger och gaskammare. De organiserade dessa transporter själva men fick hjälp av skånska fiskare som tuffade ut olagligt i nattmörker i sundet och tog ombord tusentals judar. Medhjälpare i Malmö var främst SSU, socialdemokratiska ungdomsförbundet i Skåne. — Jag var 13 år och detta tillhör mina starkaste barndomsminnen. Vi bodde i ett litet samhälle på landet, 6 mil norr om Malmö. Eftersom staden ansågs riskabel, tyskarna kunde ju komma som i Danmark och Norge, fick de judiska barnen plats i skolor på mindre orter. Vi blev 57 elever i min klass, har jag antecknat. Jag minns inte annat än att alla, inte minst lärare och föräldrarna, med tillfredsställelse tog emot de nya kamraterna, en humanitär insats, möjlig tack vare Sveriges neutralitetspolitik. Dessa minnen gör att jag inte kan förstå varför upp emot 30 procent av väljarna i de skånska provinserna nu sympatiserar med Sverige-demokraterna och att antisemitismen visar upp sig. — Någon gång, med dessa minnen, bör jag ha uppfattat att det var socialdemokrater som ställde upp, inte minst i arbetarstaden Malmö. I Danmark liksom i Norge, fanns det folk inom den nationalistiska högern som samarbetade med tyskarna, ”kollaboratörer”. Det fanns ju sådant folk även i Sverige. Efter kriget har många danskar skrutit med hur de deltog i oppositionen mot den tyska ockupationsmakten. Det kom som en chock för borgerligheten när historiker ett antal år senare visade att de som tog till våld mot tyskarna, med stora risker, ofta var kommunister. — 1974 reste jag till Mellanöstern men jag måste göra en extratur via Aten för att komma till Israel från grannlandet Libanon. Israel hade under decennierna efter statens tillkomst socialdemokratiska regeringar. När jag intervjuade dåvarande premiärministern Golda Meir i hennes bostad hade hon tagit fram gamla dokument om hur Sverige tog emot danska judar 1943. Hon blev än mer entusiatisk när hon fick veta att jag var skåning. Men hon var stenhård mot palestinierna: ”Det finns ingen palestinsk nation, bara ett flyktingproblem.” Hon benämnde palestinierna ”sydsyrier”. — Vad jag upplevde och eventuellt förstod vid 13 års ålder blev avgörande för många år framåt. Men problemen i området är lika komplicerade och olösliga nu som då. Israel har dessutom sedan länge högerregeringar som inte kan förlåta palestinierna för att de existerar.