Med ålderns rätt
avBlir man vis med åldern? Var det bättre förr? ”Hon vissnar ej med åldern, ej heller kan vanan utplåna hennes oändliga variationer”,skrev Shakespeare om den sköna drottning Cleopatra och det är vackert sagt om en medelålders kvinna. Men en äldre man? Tiden går men då och då får jag en nära-livet-upplevelse och känner av ”dagens läten”, den kanske bortglömde poeten Tegnèrs beteckning på dagspolitiken. — Ännu följer jag nyheterna, fast jag med ålderns rätt är ointresserad av vissa ämnen, till exempel oljepriset, vargar och filmfestivaler. Bertrand Russell (ännu trots allt någorlunda känd) blev 98 år och beklagade att han inte skulle få veta vad som skulle hända i framtiden. Når jag träffade honom vintern 1960 i London sa han att han hade uppfostrats av sin farbror, ”som satt i parlamentet medan Napoleon ännu var kejsare”. Och när jag sa nej tack till en cigarett drog han ett par bloss på sin pipa och sa han att han hade rökt ”oavbrutet sedan 1880-talet”. Jag kan inte skryta med något sådant, utom möjligen med att jag var nio år när andra världskriget och finska vinterkriget bröt ut och att jag någorlunda minns sådant. — Nu försöker jag följa demokratins utveckling, inte minst i Europa. I Grekland, ett historiskt centralt land för filosofer, ska ett kaos, skapat av en rik överklass, klaras upp av vanligt folk, särskilt av de fattiga och inte minst genom att man avskaffar den välfärd som de är beroende av. Demokratin i Europa företräds nu av en teknokratisk elit. Jag kommer inte att få uppleva hur det ska gå. — Religiösa och politiska fanatiker begår våldsdåd, islamofobin ökar, och den här gången är orsakerna morden i Paris, små beväpnade gruppers barbari och medeltida kvinnoförtryck i rika feodala diktaturer. Den stora majoriteten fullkomligt fredliga muslimer drabbas. — Jag läser gamla klassiker, från antiken, via Shakespeare, upplysningsfilosofi, Goethe och Schiller, till Thomas Mann. Jag har inte tid att se TV. I Thomas Manns stora roman ”Det Zauberberg” dyker en italienare upp som säger sig vara naturvetare och modern tänkare. Han säger: ”Jag är religiös eftersom jag tror på djävulen”. Är detta gåtfulla uttalande kanske tillämpligt på dagens gräsligheter? — Det blir mer och mer klassisk musik i min vardag, gärna i radions kanal 2. Där gillar jag det mesta, utom när de återberättar handlingen i operor, ohyggligt invecklade melodramer, där jag inte fattar vilka som älskar varandra eller hatar varandra eller mördar varandra och varför. — En sista fråga: är beteckningen vänster-intellektuell fortfarande rimlig eller har den blivit föråldrad i bruset av nyliberalism och nynationalism? Kanske skulle jag kunna kalla mig vänster-humanist.