Vad är konst?
avI sex år var Lars Vilks professor i konstteori i Oslo. Jag har inte läst något av vad han kan ha publicerat i ämnet och kan därför inte uttala mig om hans teori, bortsett från att han förefaller förvirrad så snart han uttalar sig i medierna. Jag fäster mig därför vid ett uttalande i ämnet som han upprepat så ofta någon vill höra på. Han har lanserat följande konstteori: Om jag säger att jag är konstnär då är sådant som jag gör konst. Jaha, så enkelt var det, enklare än någon professor jag känner till genom idéhistorien skulle drömma om att få ur sig. — Nu vet vi vad Vilks menar: rätten att smäda och förlöjliga muslimer. Det är inte fråga om att kränka kristna, judar, hinduer, sikher, fakirer, buddhister, andeskådare, konfucianer och dyrkare av förfäder. Det är, visar det sig, bara muslimer som smädas. Vilks väckte internationell uppmärksamhet när han i USA deltog i en konferens med den islamfientliga organisationen ”Sion”. — Nu proklameras, med all rätt i världen, yttrandefrihetens principer och konstnärers rättigheter. Det är välgörande att se och höra alla dessa ofta djupt kända idéer om demokrati, konstens och journalistikens grundläggande principer och humanism, även om några diktaturanhängare bara sjunger med änglarna. — Det fanns en tid i estetikens historia då ”konst” ansågs vara något vackert. För till exempel Kant, Schiller och Shopenhauer var konsten ”intresselös”, ett betraktande fritt från speciella intressen. ”Stjärnorna begär man inte, man fröjdar sig åt deras prakt”, skev Kant. Estetiska spekulationer kunde gälla ”det sublima”. Detta var länge sedan, det är historia. Nu är konst ofta äcklig och ful och inte sällan handlar det om mer eller mindre begripliga jippon. OK, gärna för mig, full frihet. — Så blir då allt som Vilks gör konst, hänger ni med? Trälador av drivved på Kullaberg, utmaningar av ortsbefolkning och kommunalpolitiker, dödsskjutningar i Köpenhamn, Vilks isolering med hårdbevakad polis på okänd ort: allt är konst. Vi står upp för allmängiltiga rättigheter, ärvda från upplysningstiden. Och så står vi upp för professor Vilks när han pratar nonsens.