Svenska kommentarer till vad som händer i Ryssland handlar för det mesta om Putin som person. Han beskrivs som diktator, förbrytare mot internationell och annan rätt, lögnare, och inte minst korrupt med hov av jasägare. Jag tänker inte kritisera sådana omdömen som i stora drag förefaller rimliga. Min undran gäller hur mycket i hans tänkande som stämmer med traditionella inslag i rysk idéhistoria. — Vi kan spåra idéer i varje fall från 1700-talet och än mer från 1800-talet, som gäller de slaviska folkens särart, ”pan-slavism”. Den innehöll en språklig-kulturell nationalism i kontrast till västerlandets idéer om rationalitet, liberalism och demokrati. Det är vårt arv från upplysningstiden och det demokratiska genombrottet, ibland av de reaktionära nedlåtande betecknade som ”franska revolutionens idéer”, men lika rimligt identifierade med anglosaxiska idéer från Locke och USA:s frigörelse från den brittiska imperialismen. Under 1800-talet skärptes den motsättningen inom rysk kultur och politik. Häftiga debatter var inte nog, våld förespråkades av de mest fanatiska och grekisk-ortodox kristen tro och teologi skärpte inte sällan motsättningarna. Hat mellan Ryssland och Polen, för att ta ett exempel, hade många orsaker men en bitter och olöslig religiös strid gällde polackernas romersk-katolska religion och ryssarnas ortodoxi. —  Västerländskt inriktade ryska intellektuella dömdes och fängslades, åtskilliga som hade chansen emigrerade till Västeuropa. Dit hörde den briljante Alexander Herzen, som efter några års förvisning till en by lyckades bosätta sig med sin familj i London. Han skriver i sina memoarer: ”Ryska regeringar avskyr allt som görs frivilligt”. — Dostojevskij kan sägas stå för motsatsen, rysk nationalism och avsky mot västerländsk liberalism och demokrati, därtill kommer anti-semitism. En av hans motståndare, den liberale litteraturkritikern Belinsky, karakteriserar Dostojevskij som ”en desperat religiös nevrotiker med förföljelsemani”. Det var rejäla tag i de debatterna, stenhårt språk och djupa personliga motsättningar. Tsar Alexander I mördades av bombkastare på öppen gata i St.Petersburg 1881. Dostojevskij förblir dock en av världslitteraturens främsta men det är ingen tillfällighet att ”Bröderna Karamazov” och ”Onda andar” ofta och än idag citeras av ryska nationalister. — Jag vet inte om Putin är religiös. Men han bär på ett arv från tsar-tiden, den ryska, reaktionära patriotismen och traditionellt mindervärdeskomplex gentemot västvärlden. Häromdagen läste jag en intressant artikel om en rysk ”filosof”, Ivan Iljin, som karakteriserades om ”Putins ledstjärna”. Från förvirrade åsikter om revolution, patriotismen i det heliga Ryssland och påhittade judiska konspirationer hamnade han i sympati med både Franco och fascismen i Spanien och Hiters germanska rasism i Tyskland. Om man vill försöka förstå sig på Putin räcker det inte med enkla moraliska omdömen. Man får ge sig in i en fantastisk häxkittel.