Günter Grass gick bort häromdagen. Han var född 1927 i tyska Danzig, nu polska Gdansk. Slumpartade omständigheter har gjort att jag med känsla och förnuft förknippar honom med den här delen av Polen. Jag råkade komma dit sommaren 1938, nätt och jämt 8 år gammal, eftersom min far var sjökapten. I Hansestadens väl bevarade gamla medeltida kvarter var det en dag folkträngsel, röda nazistflaggor med hakkors överallt, Geobbels skulle tala. Slagordet ”Heim ins Reich” ekade: det betydde att borgarna i den ”fria staden” ville ”hem till riket”, alltså till Hitlers Tyskland. Vi köpte bärnsten, turistattracktionen, i butiker kring det gamla torget. Kanske lärde jag mig något om europeisk politik. —  Året efter kom vi till Gdynia, en vacker, nybyggd polsk stad belägen i den s k korridoren mellan Danzig och Tyskland. Samtalsämnet i salongen var om det inom kort skulle bli krig. — Det blev det. Den första september kom tyskarna till Danzigs hamn, då benämnd Neufahrwasser, där vi lastat koks förra sommaren, efter kriget omdöpt till Nowy Port. — Området härifrån in mot staden tillhör i litteraturhistorien, det är Günter Grass´land. Det var vid mina besök ett omfångsrikt, flackt slättland med gräs, buskar, cykelstigar längs floden och skramlande gamla spårvagnar. I hamnområdet fanns en sjaskig sjömanskrog som, tror jag, hette ”Baltica”. — Till torget inne i Danzig kom, efter vad Günter Grass berättar, folk från området kring de Mazuriska sjöarna i dåvarande Ostpreussen för att sälja sina varor. De talade sitt eget språk, varken polska  eller tyska, och hade folkliga dräkter. — Jag återkom till Gdansk 1948. Då hade staden skjutits sönder och samman när den segerrika röda armén kom och kriget höll på att ta slut. Vi travade på bristf’älligt rensade gator mellan tegelsten och ruinhögar, där kaminrör stack upp och vittnade om att folk bodde i källare. — I debutromanen ”Die Blechtrommel” från 1959 finns nu klassiska scener från de ryska soldaternas ankomst, de tog hämnd. — Jag har varit i Gdansk åtskilliga gånger senare, mest under den demokratiska rörelsen Solidaritets kamptid. Här, vid varvet, började de, med Lech Walesa och många andra, arbetare och intellektuella. Gamla staden byggdes snart upp, arkitektstudenter hade i hemlighet skisserat ritningar. — Günter Grass deltog i socialdemokratiska valrörelser i Västtyskland och stödde Willy Brandt, dock icke kritiklöst. Han var skeptisk till ett enat Tyskland, en högst impopulär uppfattning. Men han ville inte att Tyskland återigen skulle bli starkt. Det fanns en sorts kulturell motsättning, sa man ibland, mellan de protestantiska potatisätarna i Nordtyskland (Willy Brandt var uppvuxen i Lübeck) och de katolska vindrickarna i Rhendalen (där Adenauer hörde hemma.) — Jag träffade Günter Grass två gånger, i Bonn och i Stockholm. Han var intresserad och kunnig beträffande nordisk socialdemokrati. Men allra mest var han berättare.