Vid hög ålder ska man, enligt legenden, besitta visdom, överblick och perspektiv på tillvarons mångtydigheter. I dessa dagar högtidlighålls 1) slutet på andra världskriget, och 2) slutet på Vietnamkriget. Därvid undrar många 3) om världen är bättre nu. Jag minns krigsslutet i maj 1945, till då jag på knastrande radio hörde den tyska originalsändningen (tyska var mitt första utländska språk) om Hitlers död: ”…intill sista andedraget kämpande mot bolsjevismen”. En vacker morgon därefter cyklade jag med glädje i själen till skolan. Nu skulle det bli fred, nu skulle gränser öppnas, nu var högsta moral inte längre krigiska dygder. Snart följde det kalla kriget, diktaturer etablerades i Öst- och Centraleuropa, demokratiska partier förföljdes och förbjöds. — Den 30 april 1975 körde en stridsvagn genom grinden till presidentpalatset i Saigon, de sista amerikanerna lämnade taket på dras ambassad i helikopter, ambassadören bar den stolta amerikanska flaggan i plastpåse. Nu var dödande och giftspridning över vietnamesiska bönders jord och vatten slut, nu äntligen var västerlandets och Japans kolonialism placerad på historiens sophög. Amerikanerna hade sagt att de bekämpade kommunismen när de i själva verket tanklöst övertog ett franskt kolonialkrig. Efter kriget var det bara tre länder i området som fick kommunistiska regimer, Vietnam, Laos och Kambodja, exakt de länder där USA bekämpade kommunismen. De stödde militärdiktaturer och kapitalister och påstod att de företrädde demokrati, kristen moral och den fria världen. Jag och många andra menade att man mycket väl kan vara anti-kommunist men att man inte för den skull behöver tappa förståndet. — Nu när vi ser tillbaka är blandningen av politik och religion minst lika aktuell som någonsin i historien. Konflikter må vara politiska, ekonomiska och militärstrategiska men de blir ännu gräsligare när fanatisk religion blandas in. Så var det inom kristendomen under medeltid och anti-muslimska korståg.  Mest kompromisslös blir tron på en och endast en Gud, ”monoteismen”, teorin att alla religioner utom en är falska. De släpps helvetet löst, allt är tillåtet för att slåss och mörda, demokratisk diskussion är omöjlig när man åberopar Guds ord, heliga skrifter, heliga städer, helig mark. ”Gud med oss”, sa svenskar under trettioåriga kriget, nu är Gud med terrorister och vapenhandlare. ”Jag är religiös, eftersom jag tror på djävulen”, säger en figur i en roman av Thomas Mann. — Min favorit bland upplysningsfilosofer, markisen av Condorcet, läser jag än. ”Så ska den tid komma då solen lyser på fria människor och ingen erkänner annan auktoritet än förnuftet, då tyranner och slavar, präster och deras enfaldiga hantlangare bara existerar i historien och på teatern.”  Skräckvälde följde på revolutionen, Condorcet arresterades och avled under oklara omständigheter i fängelset 1794. En annan upplysningsfilosof, Immanuel Kant, skrev om ”Den eviga freden”, sen följde Napoleon-krigen.  Man får dra sig undan och ”odla sin trädgård”, skrev ironiskt min tredje upplysningsfilosof, Voltaire, om optimismen. — Sverige upplevs nu av flyktingar som paradiset på jorden. Problemet är bara att vi har långa handläggningstider för inträde. Jag har, till slut, bara ett förslag. När Svenska Akademin lanserar nya ord nästa gång skulle de kanske kunna nämna att ordet ”Medelhavskryssning” har blivit dubbeltydigt.