Vad är nationaldagen till för? Gustav Vasa lär ha tagit makten den dagen ett tidigt år på 1520-talet. Men vem bryr sig? Vi fick en ny författning den dagen 1809 efter en militärkupp när kung Gustav IV Adolf avsattes. Men massor av länder firar gamla militärkupper. Vi jämför ständigt med norrmännen. Men de firar sin demokratiska författning från 1840-talet och därmed kampen mot Sverige under unionen, en pinsam påminnelse för oss, inte minst för den på sin tid så starka nationalistiska högern som ville slåss mot ”norrbaggarna”. — De västallierade firar den 6 juni på sitt sätt, för den dagen 1944 landsteg de i Normandie. De påstår i patriotiska tal att USA och Storbritannien därmed gjorde slut på nazismen. Men då hade röda armén redan besegrat tyskarna på östfronten och stod vid Warszawa. Ryssarna förlorade ca 25 miljoner människor i den kampen, västsidan en halv miljon, och ryssarna firar mest. — Jag urskiljer fyra sorters historieskrivning. 1) Den marxistiska historieteorin, som handlar om ekonomisk och därmed politisk makt, 2) den moraliserande historieskrivningen, varvid man vill nita dit någon skurk, vanlig i massmedia, 3) den anekdotiska historieuppfattningen, en vinstmaskin i förläggarvärlden, och 4) akademiska studier med källkritik och intellektuell skärpa, föga uppmärksammad. —  Skansen tillkom 1916 som centrum för svensk nationalism. Mönstret var tysk patriotism och vår drottning var ju släkt med den tyske kejsaren Wilhelm II. Nu tonar vi ner den kopplingen med harmlös allsång för pensionärer. — I min ungdom delade kungen ut svenska flaggor på Stadion  till hemvärnschefer från landet. Sven Jerring, ”farbror Sven”, refererade i radion. Jag minns en episod när en hemvärnschef blev så skräckslagen inför kungen att han bara stod i givakt. ”Tag fanan karl!” hördes kungen ryta. — Nu är ryssen på offensiv med fosterländska idéer från tsartiden och vår patriotism får väl en smula stimulans igen. Vi påminns om ryska härjningar när de brände ner bondgårdar i skärgården under somrarna efter Karl XII:s krig. Jag har alltid undrat om ryssarna tyckte det var vackert i Stockholms skärgård, när de kom seglande, det måste det ju ha varit även då. — Så kallade privatspanare rapporterar att de sett ryska ubåtar, alltid på väg in mot Stockholm, som om de anföll oss. Var hamnar de? Jag har aldrig hört talas om att en rysk ubåt siktats på väg ut från Stockholm. — Nog är det bra att Sverige inte ens omnämns i vår nationalsång, som handlar om Norden, ”du gamla, du fria”. Det fanns en tid när många i stället ville ha Heidenstams ”Sverige, Sverige, Sverige, fosterland, / vår längtans bygd, vårt hem på jorden!” Du behöver inte upprepa Sverige tre gånger, jag är inte döv, skrev Strindberg till honom (om jag får citera ur minnet). Tänk vilken klok nation vi var som sa nej till detta pekoral. — Nu ser jag svenska flaggan fladdra i vinden utanför mitt fönster, symbol, kan jag tycka, för det mest anständiga välfärdslandet i världen.