När Bertrand Russell fyllde 98 år sa han att problemet med ålderdomen var att han fortfarande var nyfiken men att han snart inte skulle få veta något om framtiden. Så kan man filosofera på gamla dagar inför ett nytt år. Det mest väsentliga som vi upplevt och som kommer att fortsätta under det kommande året är den stora klyftan mellan rika och fattiga i världen. Denna avgrund kommer såvitt jag kan förstå att bli än mer omfattande, både mellan olika regioner och inom de rika länderna, även om den så kallade medelklassen får det bättre. — Sverige är ett paradis på jorden. Mätningar jag hörde berättas om häromdagen visar att vi ligger i topp när det gäller levnadsstandard, social trygghet, kultur och miljö, till och med lycka. Den nordiska modellen omnämns jorden runt. Häromdagen hörde jag, återigen, ett par unga män vid en busshållplats klaga på ”detta jävla land”. De tillhör väl de snart 20 procent som gillar Sverigedemokraterna. Heliga enfald. — Juldagens morgon knäppte jag på radion och hörde en predikant säga ”Gud är större än universum”. Sådant språk innehåller inget meddelande till mig och jag  övergick omedelbart till en skiva med ett juloratorium av Bach. Ändå kan väl sådan retorik förekomma i alla religioner, utom i buddismen. Det går inte att förhandla om fred med övertygelsen att parterna har olika gudar på sin sida och ännu värre är det om de utför barbariska våldsdåd i sin guds namn. I Thomas Manns roman ”Der Zauberberg” förekommer en upplysningstänkare som säger: ”Jag är religiös eftersom jag tror på djävulen”. Det är upplysning och humanitet som det råder brist på men så har det väl alltid varit. — I vår demokratiska hemmadebatt läser jag ständigt att löner och skatter bör sänkas. Det är borgerlig visdom men tveksam logik. Vanligen har man först ett problem och därefter förslag till lösning. Men nu har de borgerliga, med direktörernas stöd, först lösningsförslaget lägre skatter och löner, som de tillämpar på alla uppkommande politiska problem. Jag vill benämna detta DET BORGERLIGA BAKLÄNGESARGUMENTET. — Än är jag inte som Russell 98 år gammal men jag erinrar mig en gravsten i mitt gamla Lund med den klassiska texten DEN GUDARNA ÄLSKAR DÖR UNG. Än kan man erfara en nära-livet-upplevelse. — För att hedra gudarna vill jag till sist citera profeten Jesaja (9:5): ”… skon som krigaren bar i stridslarmet 0ch manteln som sölades i blod, allt sådant skall brännas upp och förtäras av eld”. Det är vackert sagt av en mer än två tusen år gammal profet. Men stridslarmet upphörde aldrig.